Dagen då pappas ögon lös!

Det var kolsvart, jag blinkade.

-         Varför händer det ingenting?

-         Snart!

Plösligt kom det ett sken från den lilla glasgrejen som var så starkt att jag var tvungen att titta bort.

-         wow!

Far klev ner från den lilla pallen och såg stolt från lampan till sin son!

-         Spring ut och hämta din mor!

 

Det var bara några dagar sen det hade knackat på dörren och det stod en man som ville sälja glasgrejer utanför.

Det var jag som hade öppnat.

Mannen hade varit stilig klädd och han hade inte såna kläder som man brukade ha när man gick här i byn utan en sån dräkt som jag och min far hade haft på farfars begravning.

Han hade frågat om min pappa var hemma och jag sa att han var ute i ladugården vid korna och sedan hade jag följt honom ut.

När jag klev in i ladugården hade mannen sett lite tveksam ut innan han tog ett försiktigt steg in, det var som om han hade varit rädd att ladugården skulle äta upp honom och hans fina dräkt.

Jag matade korna medans mannen hade pratat med far.

När han gick nickad han lite på huvudet åt mig och jag nickade lite försiktigt tillbaka, sen kom far fram till mig.

Han såg lite finurlig ut som när han hade varit inne i staden och köpt någon karamell till mig.

Jag såg att han höll någonting bakom ryggen och jag försökte att se var det var.

Far tog fram glasgrejen och sa att det var en glödlampa och att jag inte fick säga något till mor för det skulle vara en överraskning!

 

Mor hade först varit alldeles till sig! Hon sa att hon hade aldrig sett något så fantastiskt förut, nu kunde hon sy i ljuset från en lampa även fast hon inte längre behövde det utan rörelserna var så vanliga att hon kunde göra det i sömnen.

Men helt plötsligt förändrades hennes leende till en undrade min.

-         Hur mycket kostade den? Hon såg på far och jag kunde se hur även hans leende la sig lite, men det försvann inte!

-         Inte mer än vi inte skulle klara av att betala sa han och rufsade till mig i håret och pussade mor på kinden.

-         Hm… Okej, nu måste jag fortsätta ute innan det blir mörkt. Hon öppnade dörren och drog på sig sina skitiga stövlar som stod utanför.

-         En dag så skall vi ha glödlampor över hela gården och vi kan stanna ute natten lång! Fars ansikte lös och jag förstod då hur mycket far älskade glödlampor.

 

Sanna Hederfeld

9:2

ht 2009


Kommentarer
Postat av: Johanna

Den är bra:)<3

2009-12-11 @ 11:14:52
URL: http://jlevander.blogg.se/

Leave a note here:

Namn:
Remember me?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0